FEMINISTISKA JURISTSTUDENTER UPPSALA TAR STÄLLNING MOT REGERINGENS LAGFÖRSLAG PÅ ASYLRÄTTENS OMRÅDE

Den 21 juni kommer riksdagen att rösta om ett lagförslag som syftar till att begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Förslaget innebär en helt ny syn på utlänningsrätten i Sverige. Blir det verklighet kommer vi att se drastiska inskränkningar i asylrätten. Att införa åtgärder som innebär att Sverige lägger sig på den absoluta miniminivån i vad som är tillåtet enligt EU-rätten skulle få mycket stora konsekvenser för människor på flykt. Grundläggande principer som under en lång tid varit etablerade i Sverige kommer att förkastas, och mänskliga rättigheter kommer att inskränkas i strid mot Sveriges internationella åtaganden.

I enlighet med våra syften tar Feministiska Juriststudenter Uppsala ställning för asylrätten som en mänsklig rättighet och mot regeringens lagförslag. Folkkampanj för asylrätt startades av ett antal organisationer som en protest mot regeringens lagförslag och efter ett enhälligt styrelsebeslut ställer sig Feministiska Juriststudenter Uppsala härmed bakom uppropet i sin helhet, såsom vår systerförening Feministiska Juriststudenter Lund redan gjort. En namninsamlingen pågår till den 11 juni och lämnas sedan över till riksdagen. På kampanjens hemsida (http://www.folkkampanjforasylratt.se/) finns mer information om hur en kan bidra!

Vi vill med denna text informera våra medlemmar om några av de djupt problematiska aspekterna med lagförslaget, uppmärksamma er på konsekvenserna av bristen på ett genusperspektiv samt uppmana Er att tillsammans med oss ta ställning mot förslaget:

Mänskliga rättigheter är en väl integrerad del av den högst stående rätten i vårt samhälle och finns reglerade på global nivå, EU-nivå och nationell nivå. Asylrätten återfinns som en mänsklig rättighet i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 14 och i Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 18, som i sin tur hänvisar till Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning.

Att ställa rättsekonomiska argument mot mänskliga rättigheter är problematiskt, eftersom de utgör rättsliga värden av helt olika rang. Mänskliga rättigheter kommer alltid, på grund av sin grundläggande betydelse i vår rättsliga identitet som demokratisk rättsstat, vara överordnade rättsekonomiska argument. Det ligger i själva definitionen av en mänsklig rättighet. Om inskränkningar ska göras i mänskliga rättigheter är det av yttersta vikt att det sker i enlighet med Sveriges internationella åtaganden samt de förutsättningar för inskränkningar som anges i lag. Rättighetsinskränkningar bör föregås av noggranna överväganden avseende ändamålsenlighet och proportionalitet samt endast företas i den mån de är absolut nödvändiga.

Regeringens lagförslag är därför problematiskt i två avseenden.

I. INSKRÄNKNINGAR I MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I STRID MOT SVERIGES INTERNATIONELLA ÅTAGANDEN

För det första innebär förslaget materiella inskränkningar i mänskliga rättigheter. Här följer några exempel:  

Övergång från permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga uppehållstillstånd

Permanenta uppehållstillstånd föreslås endast ges till kvotflyktingar, vilket utgör en liten grupp av alla de som beviljas asyl i Sverige. Flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska istället få tillfälliga uppehållstillstånd på tre respektive ett år. Detta är inte i linje med syftet bakom FN:s flyktingkonvention, vilket är att skapa hållbara och långsiktiga lösningar för människor på flykt. Förslaget försvårar etablering i landet, vilket i sin tur resulterar i att de socioekonomiska klyftorna i samhället växer. Reglerna föreslås gälla för vuxna såväl som barn. Som många remissinstanser påpekat kan det starkt ifrågasättas om detta är förenligt med Barnkonventionen. Principen om barnets bästa kräver att varje beslut som rör barn fattas efter en individuell bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Med en lagstiftning som anger på förhand bestämda tidsperioder och som fråntar personer som inte är kvotflyktingar möjligheten till permanent uppehållstillstånd kan detta krav inte anses uppfyllt.

Avsevärd begränsning samt avskaffning av familjeåterförening

Regeringens förslag innebär också en avsevärd begränsning, i vissa fall ett rent avskaffande, av rätten till familjeåterförening. För flyktingar föreslås kretsen av anhöriga begränsas till make, maka, sambo och ogift barn. Det är oklart om det är förenligt med Europakonventionen art. 8 och den däri stadgade rätten till familjeliv att så kategoriskt utesluta andra anhöriga från familjebegreppet. Återigen lämnas inget utrymme för att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Därutöver har personen som beviljats flyktingstatus endast tre månader på sig att lämna in en ansökan om familjeåterförening, vilket i praktiken kan bli svårt. Många familjemedlemmar är separerade utan vetskap om varandras uppehållsorter. Om ansökan inte inkommer i tid är den enda möjligheten till återförening att uppfylla ett högt satt försörjningskrav, vilket kräver att en måste kunna försörja sig själv, de anhöriga samt ha en bostad. Detta riskerar att driva fram köp av såväl skenanställningar som skenadresser och öppnar upp för ytterligare utnyttjanden av flyktingar som redan befinner sig i en sårbar situation. För alternativt skyddsbehövande finns ingen rätt till familjeåterförening över huvud taget. Den legala möjligheten att återförenas med sin familj i Sverige avskaffas fullständigt för denna grupp. Lagförslaget tillåter varken undantag eller individuella bedömningar. Detta står sannolikt i strid med både Barnkonventionen och Europakonventionen art. 8. Feministiska Juriststudenter Uppsala vill särskilt uppmärksamma avsaknaden av genusperspektiv i regeringens förslag angående familjeåterförening. Genom att stänga en laglig väg för familjer att återförenas tvingas många kvinnor och barn på ut på en farlig flyktväg mot Europa där de riskerar att bli utsatta för sexuella övergrepp och våld.

Slutligen kan påpekas att lagförslaget föreslås gälla retroaktivt, något som står i uppenbar strid med de rättsstatliga värden som vår rättsordning bygger på.

II. SKARP KRITIK MOT BEREDNINGSPROCESSEN

För det andra kan skarp kritik riktas mot beredningsprocessen. Ingen utredning har tillsatts av regeringen för att utreda behovet av lagstiftningen, dess ändamålsenlighet eller dess konsekvenser. Lagförslagets förenlighet med Barnkonventionen och Europakonventionen har inte analyserats. Remissinstanserna har endast fått en månad på sig att yttra sig över förslaget. Med tanke på att lagförslaget innebär en total kursändring i Sveriges asylpolitik och riskerar att förkasta grundläggande rättsliga principer är det av yttersta vikt att det bereds grundligt.

De rättsliga instrument vari mänskliga rättigheter regleras har författats för att världssamfundet kommit överens om att dessa rättigheter förtjänar en juridisk särställning för att säkerställa enskildas frihet och trygghet. De har kommit till för att vi i svåra situationer ska ha en solid grund att falla tillbaka på och fungera som en påminnelse om dessa värdens överordnade ställning i lagstiftningssammanhang. Att ändra och inskränka dessa rättigheters ställning i situationer då de borde ha som störst betydelse kan inte anses förenligt med ändamålet för själva institutet mänskliga rättigheter.

Avslutningsvis: Utifrån Feministiska Juriststudenter Uppsalas syften är regeringens lagförslag inte enbart problematiskt på grund av de ovannämnda aspekterna avseende mänskliga rättigheter, men även ur ett feministiskt perspektiv. Av bl.a. ovanstående anledningar tar Feministiska Juriststudenter Uppsala därför ställning mot regeringens lagförslag.

För dig som vill veta mer

För den som vill veta mer om förslaget och remissinstansernas kritik och älskar att läsa mycket text: http://www.regeringen.se/remisser/2016/02/remiss-av-begransningar-av-mojligheten-att-fa-uppehallstillstand-i-sverige/

Och för den som är lika vetgirig men hellre lyssnar på en podd: http://www.arenaide.se/manniskor-och-migration/